Projectdescription
Framtagning av enkäterna
Det är en utmaning för forskare att ta fram ett undersökningsverktyg för att analysera människors handlande utifrån kulturellt perspektiv, likaväl som att kunna tillämpa verktyget tvärkulturellt. Tvärkulturell forskning på människors beteende innebär omfattande insatser i form av samarbete och jämförelse i syfte att använda samma forskningsansatser och mätinstrument över alla undersökta kulturer. BeSeCu-gruppen har gjort den första internationella satsningen i detta hänseende.
De två standardiserade instrumenten BeSeCu-FR (för operativ räddningstjänstpersonal) och BeSeCu-S (för drabbade) utvecklades i samarbete mellan åtta europeiska länder. Instrumenten genomgick en stegvis utveckling: 1) Intervjuer, 2) Förstudieversion, och 3) Fältstudieversion.
Utveckling av enkäterna för personal inom räddningstjänsten (BeSeCu-FR)
BeSeCu-FR togs fram a) för att få en generell överblick av räddningstjänstpersonalens arbete; b) för att bedöma räddningstjänstpersonalens uppfattning av människors beteende i nödsituationer, mellan olika kulturer; c) för att bedöma räddningstjänstpersonals attityder och reaktioner gentemot beteendet hos och kommunikationen med drabbade; samt d) för att ta första steget i skapandet av ett icke-verbalt språk för nödsituationer.
Genom att använda intervjuer med räddningstjänstpersonal (54 intervjuer) togs ett första steg mot att ur ett tvärkulturellt perspektiv utforska betraktarens uppfattning om människors beteende i nödsituationer, och vidare mot en utforskning av räddningstjänstpersonals attityder till och reaktioner på kommunikationen med drabbade. Bakgrundsinformation samlades in om olika utvalda nödsituationer: 1) brand i bostad, 2) brand i offentlig byggnad, 3) terroristattack, 4) jordbävning och 5) översvämning. Intervjuerna bandades och transkriberades i efterhand. Utifrån transkriptionerna skapades en begreppslista. Sociodemografisk information och information om händelsen samlades in genom enkäter.
Enkätens struktur och frågor baserades på resultaten från intervjuerna och den efterföljande analysen. En pilotstudieversion riktade sig till räddningspersonal i allmänhet. Målsättningen med pilotstudien (totalt 257 enkäter) var att analysera frågorna med fokus på de psykometriskt mätbara egenskaperna hos frågorna, nationella och kulturella skillnader, samt ge rekommendationer om innehållet i den slutgiltiga enkäten. En övergripande deskriptiv analys genomfördes, och kvalitativa kriterier, såsom kvaliteten på påståenden, redundans, och relevans togs i beaktande vid skapandet av den slutgiltiga enkäten. Följaktligen valdes frågeställningarna genom empiriska och konceptuella analyser. Strukturen i den slutgiltiga enkäten för räddningstjänstpersonal är följande:
1) Sociodemografisk information
2) Frågor om arbetsplatsen
3) Kunskap och erfarenhet av nödsituationer
4) Riskuppfattning
5) Drabbades beteende i nödsituationer
6) Kommunikation med människor på olycksplatsen samt kommunikation mellan räddningspersonal
7) Specifik information om bränder i flerbostadshus
8) Hantering av känslor och stress
9) Personlig erfarenhet av hot och oro i arbetslivet
10) Specifika händelserelaterade frågor
11) Tillfredsställelse med privatlivet
Utveckling av enkäterna för drabbade (BeSeCu-S)
Instrumentet BeSeCu-S utformades med fokusgrupper och intervjuer som underlag, vilka genomfördes i syfte att göra ett första kvalitativt steg för analys av människors beteende i nödsituationer.
Fokusgrupperna grundades på principer för kognitiv intervjuteknik i syfte att öka de intervjuades förmåga att minnas den kritiska situationen. Under en kognitiv intervju ombeds intervjupersonen att erinra sig den upplevda situationen. Som regel återskapar intervjuaren det sammanhang i vilken händelsen ägde rum, och går sedan igenom händelsen med utgångspunkt från den kronologiska ordningen. En enkät utformades enligt samma princip, med syftet att gå igenom hela händelsen från början till slut, i fyra definierade nivåer:
1. händelsens början
2. varseblivning
3. utrymning
4. följder av händelsen
På varje nivå ombeds deltagaren att ge information om den kritiska situationen. Deltagaren ombeds sedan att värdera typiskt stressrelaterat beteende, känslouttryck och tankemönster som identifierats i fokusgrupperna.
En pilotstudie genomfördes (238 enkäter) i syfte att testa den framtagna enkäten praktiskt utifrån fem scenarier som utformades med intentionen att simulera följande krissituationer: 1) brand i bostad, 2) brand i offentlig byggnad, 3) terroristattack, 4) jordbävning, och slutligen 5) översvämning. Pilotstudien genomfördes i åtta europeiska länder. Två personer i varje land som drabbats av någon av de fem relevanta nödsituationerna deltog i en “kognitiv intervju”, i syfte att utvärdera genomförbarheten av enkäten i en berörd population. Den information som sedan blev resultatet av denna metodik användes för att utforma den slutgiltiga enkäten som riktar sig till drabbade personer. Syftet med detta instrument är att bedöma beteende, känslouttryck och tankemönster hos människor som har erfarenhet av någon av följande nödsituationer: 1) brand i bostad, 2) brand i offentlig byggnad, 3) terroristattack, 4) jordbävning, och 5) översvämning.
Strukturen i den slutgiltiga enkäten för personer som drabbats av en nödsituation är följande:
1. Strukturen av en kognitiv intervju behölls. Som tidigare nämnts består den av fyra steg: Händelsens början, varseblivning, utrymning och följder av händelsen.
2. Före den kognitiva intervjun fastställs sociodemografisk information, kunskap och erfarenhet om nödsituationer, samt information om i vilket sammanhang händelsen utspelade sig.
3. Känslouttryck bedöms på en utgångsnivå innan händelsen, och sedan upprepande på de tre efterföljande nivåerna.
4. Riskuppfattning och grad av kontroll bedöms på tre nivåer, känslohantering på en nivå.
5. Frågor om kommunikation och information lades till.
6. Som avslutande steg lades Impact of event scale revised och Posttraumatic growth inventory till.
